Som på kontinenten?

Var i city idag för att träffa en gammal kompis, ja hon är inte gammal men vår vänskap sträcker sig från blöjåldern, genom tonårstrotts och mer eller mindre stadiga förhållanden. Eftersom jag är allt för lycklig som egensinnig  singel står jag som vanligt utanför den där speciella gemenskapen alla andra i min ålder delar, föräldrarskapet, äktenskapet eller samboskapet. Man kan inte direkt likna sina erfarenheter av syskonbarn med deras föräldrarskap. Jag iakttar på håll med små inhopp av direktkontakt. Ja jag vet det ger mig inte någon erfarenhet som jag kan använda i disskusioner kring barn och familjeliv. Jag komer på mig själv att jag måste låta som en riktig idiot när jag berättar om hur mina syskonbarn är och använder dem i försök att förstå mina vänner och deras bekymer. De måste konstant tycka att jag uttalar mig om saker jag inte har en aning om. 

Men å andra sidan lite får de sylla sig själva, för det är ju det de talar om, och jag kan ju bara svara...

Men vad jag egentligen tänkte tala om var det faktum som min vän påpekade, Italienska turister i dunjackor undrar om vi svneskar är sinnesjuka. Så snart snön försvunnit och det minsta lilla gröna visar sig på träden åker grillar, uteserveringar och shorts fram. Varje soltimme ska utnyttjas och vi trottsar nordanvinden och de grå molnen med, nu är det maj och då ska det ta mig f-n vara varmt, vare sig termometern säger så eller ej. Så likt en italiensk donna (trodde jag) trippade jag vinglandes fram på nyinköpte sandaletter (för en sak är säker jag är galen i skor och de ska gärna vara opraktiska med tanke på min hemadress, kalfjället) linnebyxor och tunn skir blus och bara en sjal att trotsa vinden med. Gott var väll det så länge som solen lyste, men snart tog hon rast och gömde sig skadeglatt bakom tunga gråa moln. Och där satt man på uteserveringen med sin macciato och försökte dölja sina huttringar när resten av omvärlden frog på sig jackor. Men jag längtar så efter sommar och värme att jag vägrar erkänna att temperturen mer inbjuder till jeans och tjocktröja än högklackade sandaletter och linnen. 

Om svenskar är kända som soldyrkare så är jag inte ett undantag, utan faktiskt ganska normal...