Vem sa att man vilar upp sig på semestern?

Vilken helg det var. Midsommar och föräldrarnas rubin-bröllopp. För att förstå varför det hela är så fantastiskt, så måste man veta lite mer om min familj. Senast alla var samlade på ett och samma ställe med alla då födda ungar och respektive var på min systerdotter Sarahs dop, maj 1999. Och sedan dess har ju det tillkommit både respektive för min bror och 5 ungar till på olika håll. Så som du förstår är det ingen lätt sak att samla alla medlemmar i familjen på en och samma gång. Vi är ju spridda över landet, med lillebror i Umeå, syster Malin i Åtvidaberg, jag i Grövelsjön och syster Maria i Vattholma. 

Men sak är säker en sådan helg tar på krafterna, tack och lov hade jag två dagar ledigt hemma innan jag började jobba i går. 

Jag har också fått vatten på min kvarn, jag ska inte ha några barn. Usch, hur orkar de, mina syskon, i säng vid midnatt för att väckas av pigga barn innan tuppen ens kommit på att börja gala. Ja jag kunde ju inte sova när yngste grabben satt igång, så jag avlastade brorsan en stund genom att ta den lille busen och laga frukost till oss. I och för sig skönt att ha köket för sig själv. Men allt för snart kommer resten av familjen upp och inte sjutton har man tid att ta sig en lur under dagen som vissa andra. 

Men jag hoppas att det inte dröjer för länge innan vi gör om det. Kanske inte på samma sätt men alla samlade på en och samma plats. Kanske är det mest för de smås skull, men nog hade vi vuxna trevligt vi också. Kolla in bildspelet från midsommar så får ni du en liten aning om hur kul vi hade.

besök på fjället

Så var lillkillen (systersonen Max) tillsammans med pappa på besök. Efter två tältnätter i Lofsdalen kom de igår över fjället. 

Ja inte till fots förstås men bilen rullade bra. 

Kylen jag beställde var vi till Idre och hämtade idag på eftermiddagen. Det är som julafton, synd bara att jag fick betala den själv. 

Måste nog sluta nu, har en bunt diplom till ungdomarna på fjälläventyret att texta så det är bäst att jag sätter igång...

Så blev det "vinter" igen

Ja kanske inte vinter, men förbaskat kallt om inte annat. När jag kom hem för en vecka sedan var det ju 25 grader varmt, nu är man glad om termometern når upp till 7-8 grader på dagen. Regnar och blåser gör det också, men tyvärr är det väl så att det är helt normalt. Förra året kom det ju en decimeter snö 10 juni om jag inte minns fel. Där i krokarna var det i alla fall. Det bara synd att det ska vara den här typen av väder när vi nu öppnar på lördag med Fjälläventyret för ungdomar mellan 12 och 15. Inte riktigt det lämpligaste vädret att introducera ungdomar i fjällvandringens glädje och nöjsamhet. Minns själv hur det var i den åldern, inte sjutton hade jag lust att ut och tälta bland mygg och knott, och det var när det var soligt och varmt. Om det där till regnade och var kallt då var det snarare någon illvillig form av torrtyr från min fars sida att dra ut mig i skogen. 

Och hur ska det gå för far min och systersonen Max, de ska ju fara upp till Lofsdalen i övermorgon. Snacka om värsta tänkbara förutsättning Men tycker Max när deras lilla äventyr är över att det var kul och vill göra om det hela så kan det ju bara bli bättre. Men lite orolig är man allt. 

På jobbet intet nytt, eller en massa nytt. Ja det är som alltid med intorduktionsdagar, information som man hört och sådan man inte hört. Väntar med spänning på att vi ska öppna, för det känns som om det saknas något i huset, gästerna. Och säga vad man säga vill när säsongen är slut och man förståligt nog är något trött på turister, men så här i början av en säsong så ser man verkligen fram emot mötena. De gäster som man lärt känna genom åren på både gott och ont ja det är lite som om de vore ens personliga gäster som kommer hem till en på besök. Det är helt enkelt kul att se dem igen, och ända anledningen att man står ut i den här branschen, av låga löner och slitiga arbetsdagar.

Äntligen hemme

Så var man hemma i Grövelsjön igen, det känns skönt trots att jag kommer sakna päronen och alla andra med för den delen. 

Inte är det någon fel på värmen här uppe heller, än så länge så har vi över 20 grader. Fast som vanligt så verkar det som om nästa vecka kommer bjuda på regn och rusk, med naturligt lite kallare temperatur.

Men attan vad skönt det ska bli att sova i sin egen sköna säng igen.

Att spela eller icke spela

Sitter just nu hos lillebror i Umeå-trakten en sista kväll innan jag flyger tillbaka till Uppsala. Perfekt väder att besöka Västerbotten, sol och varmt alla dagarna. Brorsönerna har uppfört sig mer eller mindre exemplariskt, men å andra sidan är jag bara på besök och behöver inte stå ut med dem mer än några dagarna åt gången. 

Eftersom jag är totalt okunnig när det gäller det mesta som har med datorer att göra är lillebror en ovärdelig hjälp, bättre support kan inte fås, fast det är ett under att han har tålamod med mig. Men nu har han i vart fall föreslagit att jag ska börja spela World of Warcraft, det verkar ju lite lockande, men om jag någonsin kommer att kunna lära mig tillräckligt för att ta mig vidare till level 2, eller vad det nu heter, vete sjutton.

Får väl prova, men det verkar så avancerat, en massa skivor som ska köpas och så uppdateringar som ska göras, för att inte tala om att det kostar att vara med att spela, hur betalar man det???? Inte vet jag, jag vet ju knappt hur man skriver en Blogg...