Så blev det "vinter" igen

Ja kanske inte vinter, men förbaskat kallt om inte annat. När jag kom hem för en vecka sedan var det ju 25 grader varmt, nu är man glad om termometern når upp till 7-8 grader på dagen. Regnar och blåser gör det också, men tyvärr är det väl så att det är helt normalt. Förra året kom det ju en decimeter snö 10 juni om jag inte minns fel. Där i krokarna var det i alla fall. Det bara synd att det ska vara den här typen av väder när vi nu öppnar på lördag med Fjälläventyret för ungdomar mellan 12 och 15. Inte riktigt det lämpligaste vädret att introducera ungdomar i fjällvandringens glädje och nöjsamhet. Minns själv hur det var i den åldern, inte sjutton hade jag lust att ut och tälta bland mygg och knott, och det var när det var soligt och varmt. Om det där till regnade och var kallt då var det snarare någon illvillig form av torrtyr från min fars sida att dra ut mig i skogen. 

Och hur ska det gå för far min och systersonen Max, de ska ju fara upp till Lofsdalen i övermorgon. Snacka om värsta tänkbara förutsättning Men tycker Max när deras lilla äventyr är över att det var kul och vill göra om det hela så kan det ju bara bli bättre. Men lite orolig är man allt. 

På jobbet intet nytt, eller en massa nytt. Ja det är som alltid med intorduktionsdagar, information som man hört och sådan man inte hört. Väntar med spänning på att vi ska öppna, för det känns som om det saknas något i huset, gästerna. Och säga vad man säga vill när säsongen är slut och man förståligt nog är något trött på turister, men så här i början av en säsong så ser man verkligen fram emot mötena. De gäster som man lärt känna genom åren på både gott och ont ja det är lite som om de vore ens personliga gäster som kommer hem till en på besök. Det är helt enkelt kul att se dem igen, och ända anledningen att man står ut i den här branschen, av låga löner och slitiga arbetsdagar.