Dan före dan

Så var det natten innan julafton. Ja nästan åtminstone. Som vanligt dåliga filmer på teven, men vad gör det, lite "jingle bells", lite "silver bells", "chestnuts rosting on an open fire", ja så får man en go julkänsla. Fast det bättre när man var liten. Tänk den här kvällen var nog bäst med hela julen. Alla förväntningar hade man kvar, man var så spänd att man inte kunde somna. Jag minns ännu hur jag kunde höra mamma prassla med de sista paketen i köket trots att dörren var stängd. Öronen var på helspänn. Och hur hon smög in för att lägga paket i pappas gamla armésocka som jag hängt på sängstolpen. I botten traditionell mandarin, den gillade jag inte, sedan var det nog lite godis, och kanske en liten bok och en legomodell. Där låg man spänd och låtsades sova, fast hon visste alltid att jag var vaken, kanske för att jag höll andan så hårt att jag nog nära började kvida. Så snart hon gått ut ur rummet kastade jag mig upp och klämde på sockan, jag vet inte vad jag sökte, men nog var det svårt att sova sedan. Tidigt på morgonen kastade jag mig ur sängen och tog sockan med mig in till lillebror för att packa upp paketen och bygga legomodeller. Har något minne av att mamma ropar åt oss att det ännu är för tidigt att stiga upp. Sedan var julafton i full gång. En hel dags väntan på att få packa upp paketen. Och när det väl var över så var det ganska mycket som om luften gått ur en ballong, avslaget. Så till er alla där ute, en riktigt god jul...